Sifare om dammbyget    
 

 - De mapucher vi träffar är mycket glada för dammen, berättar sifaren Tommy Norlin, som är montageledare på kraftverksbygget vid BioBío-floden.  

- Fast egentligen, vad är det för livskvalitet i TV- och  pommesfrittes-kulturen som vårt västerländska välstånd för med sig? 

 
Joakim Frieberg 

I slutet av september arbetar de med förberedelserna inför leveransen av de två turbinerna som redan är på väg med båt från Kristinehamn i Sverige. Ett stort bergrum har sprängts fram i klippan intill dammvallen dit vattnet ska ledas fram till turbinerna.  

De tre är anställda på Kvaerner Turbin, svenskt dotterbolag till norska Kvaernerkoncernen. Företaget fick totalentreprenaden för själva hjärtat av kraftverket - turbiner, generatorer och transformatorer. ABB Generation bidrar med kontrollutrustning. 

Under skandinavernas ledning utför chilenska arbetslag själva monteringsarbetet. Bygget av dammvallen står dock inhemska företag för. Dygnet runt lägger de lager på lager av betong. I maj 1997 ska kraftverket stå färdigt.  

Panguedammen har kritiserats för att bland annat hota unika växt- och djurarter.  

- Jovisst, bekräftar Tommy som gärna vill svara på kritiken. Beställaren, Pangue SA, har stiftat en fond för att förebygga dammens negativa konsekvenser. Ett ekologiskt center, som företaget startat, driver nu upp och ska plantera ut hundra tusen av de hotade växtarterna. Ett unikt projekt i Latinamerika. 

- Även om det blir viss påverkan på platsen är ändå vattenkraft en av de mest miljövänliga energikällorna, tillägger Tommy. Jämför med kol och olja! 

Antalet invånare som drabbas har också överdrivits, menar skandinaverna.  

- Bara ett 50-tal personer har tvingats flytta från den blivande dammbottnen, påpekar Kent som fått försäkringar om att de kompenserats väl och är nöjda. Panguedammen är förhållandevis djup men täcker en förhållandevis liten yta, 500 hektar.  

Han bekräftar dock att damm nummer två, Ralcodammen, nu är under projektering. Dess yta kommer täcka ett nära sju gånger så stort område längs floddalen och drabbar betydligt fler. 

Kan då investeringar som Pangueverket spela nÂgon roll för den nya demokratin i Chile?  

- Jovisst, menar Eilif. Fortfarande har Pinochet mycket stort inflytande. Men ökat välstånd stärker den ännu begränsade demokratin. Vårt välstånd i Sverige och Norge har vi fått bland annat tack vare billig energi från vattenkraften. Chilenarna behöver billig el till exempel till deras cellulosafabriker.  

- Den nya civila regimen arbetar mot fattigdomen i landet, men för det krävs pengar.  

Under Pinochetregimen ökade inkomstklyftorna och visar trots den nya demokratin inga tecken på att minska. Ändå tror de tre Kvaerneranställda att investeringar, typ Pangue, i slutändan kommer mapucherna till godo.  

- Till följd av dammbygget här har många nu fått jobb, elektricitet, TV, belysning, en bra väg och skola, exemplifierar Tommy.  

Kanske har de fått materiellt bättre. Men riskerar de inte samtidigt att förlora kontakten med sina rötter - sin stolthet och identitet som mapucheindianer - betraktas som tredje klassens medborgare, föraktade och bli lätta offer för droger och alkohol? Är vår västerländska syn på utveckling den enda giltiga? 

- En svår fråga, funderar Eilif och samtalet blir mer eftertänksamt.  

- Vår materiella välfärd fordrar att folk arbetar. Jag kommer ihåg urinvånarna på Nya Guinea. De behövde inte mer än ett plåttak och en vattentank. All mat hade de inom räckhåll. De var lyckliga.  

- Hur ska man förmå dem att ta till sig det vi menar med livskvalitet, att jobba och tjäna pengar? Det är bara ett sätt att skapa nya marknader, pracka på dem TV, MacDonalds och onödiga prylar.  

- Som barn levde vi enklare, minns Eilif. Ändå hade jag det bättre då. Familjen kunde leva på en lön. Nu är vi rika. Ändå måste båda föräldrarna arbeta för att få ekonomin att gå ihop.  

Tommy stämmer in. 

- Nu sitter vi tysta framför TV-n. Vad är det för livskvalitet… 

Känner ni som arbetar på Pangue något personligt ansvar för att mapuchernas levnadssätt riskeras av vår Coca-Colakultur? 

- I slutändan måste det ändå vara mapuchernas eget ansvar att upprätthålla sin kultur i det moderna samhället, menar Eilif. Se på samerna. De införlivade snöscooter, helikoptrar och andra moderna hjälpmedel i sitt traditionella renskötarliv.  

Kent invänder: 

- Det är inte alltid så lätt. Jag har sett alkoholismen och misären i Kanadas indianreservat. De har ett helvete. 

- Men skulle vi grubbla för mycket på sådana frågor fick vi slå igen verksamheten. Trots allt måste vi se oss som professionella yrkesmän som är här för att utföra vårt arbete.