Folkrättsorganisationernas varningar klingade ohörda    
 

Vi riskerar nu utplånas som kultur och som folk, varnar Sara Imilmaqui Aguas för från Pehuencheindianerna som satt sig i vägen för arbetsmaskinerna vid dammbygge två. Och Sida ger nu kritikerna rätt. 

 
Joakim Frieberg 

 
 
I nr 2/96 skrev SIF-tidningen om dammbygget där Sverige genom Bits, som numer ingår i Sida, tillsammans med IFC, ett organ inom Värds banken, varmed och finansierade det privata energibolaget Endesas bygge av Panguedammen vid Bio-Bío-floden.Bits bidrog med 225 miljoner i förmånliga krediter, varav 80 i rent stöd. 

Villkoret var att hjälpen skulle gå till inköp av svensk teknologi, Kværner Turbin och ABB Generation fick vara med och dela på kakan. Endesa är ett av de mest vinstgivande energibolagen i Sydamerika och enligt inofficiella källor ägdes halva företaget, vid tiden för det ekonomiska stödet, av den chilenska militären med förre diktatorn Pinochet i spetsen. Panguedammen sträcker sig över ett begränsat område och har i sig en relativt liten inverkan på indianernas traditionella områden och den unika floran och faunan i området. 

Kritiken från Mapucheindianerna och folkrätts- och miljörörelser runt om i världen riktades främst mot att Panguedammen skulle bereda vägen för ytterligare fem dammar som, enligt dem, planerades i det tysta. 

- Bygget av de andra fem dammarna skulle fördriva tusentals av oss och hota utplåna resten av vår kultur och identitet i hjärtat av Mapuchernas land, ett direkt fullföljande av det folkmord européerna bedrivit mot oss indianer sedan fem hundra år tillbaka, säger Sara Imilmaqui. 

Svenska myndigheter misstrodde dock dokumentationen om planerna på ytterligare dammar. "Skrämskott", avfärdade Alf Samuelsson, dåvarande statssekreterare till biståndsminister Alf Svensson, varningarna i radions Studio Ett i en debatt i samband med beviljandet av biståndet 1993. Trots att det svenska kreditavtalet med Endesa förutser risken och anger villkoren för utbyggnad av ytterligare dammar, valde Alf Samuelsson att förlita sig på Energikommissionen i Chile som försäkrade att ytterligare dammar inte fanns med i deras tio årsplan. 

Nu i våras presenterades ändå planerna på de fem dammarna och projekteringsarbetet för damm två, Ralcodammen, sattes igång. Åtta familjer som vägrat låta sig lösas ut från sina egendomar satte sig i början av augusti framför schaktmaskinerna och stoppade det fortsatt bygget. Poliseningrep inte för att bryta blockaden. 

- Dammbyggena har väckt opinion i Chile och är känslig för regeringen, berättar Sara Imilmaqui. Tillståndet för att bygga Ralcodammen är inte klar. Den ska prövas mot en ny lag om indianernas rättigheter. 

Världsbankens representanter, fortsätter Sara, har dessutom rest till Chile för att framföra sin ursäkt till indianerna för deras stöd till Panguedammen, i ljuset av Endesas nu deklarerade planer. 

Även i Sverige har Sida börjat svänga. "Med den kunskap vi har i dag skulle vi inte ha stött projektet", klargjorde Ann Jennervik, miljörådgivare på Sida, i tidningen Sveriges Natur, nr 4/98. 

- Jag nekar inte till att kritikerna fick rätt, medger Lars Liljesson, handläggaren på Sida som beredde biståndet till Panguedammen. 

- Vi var lite yrvakna, både från bidragsgivarsidan och den, efter 20 år av diktatur, nya demokratiskt tillsatta chilenska regeringen. Det var svårt att förutse vad som skulle hända. 

- Men hela tiden sker en utveckling av biståndspolitiken. Efter bl a opinionen mot den här typen av dammprojekt har vi skärpt våra krav på biståndsmottagarna. 

Det är alltid lätt att vara efter klok, ursäktar dock Lars Liljesson Panguebiståndet med. 

- Ska vi hela tiden bara titta tillbaka och kritisera vad vi gjorde tidigare kommer vi ingenstans. 

Bör då Sverige inte kompensera indianerna för den skada vårt bistånd bidragit till? 

- Det är inte aktuellt. Utan tvekan har dammbygget skapat allvarliga förändringar för många men det har även lett till förbättringar. Några anser att de förlorar medan andra tjänar på det. Den här typen av projektskapar stor splittring bland invånarna. 

Ett av villkoren för Panguebiståndet var upprättandet av en fond, Fundacion Pehuén, till stöd för de berörda indianerna. Efter önskemål från pehuencheindianerna om standardförbättringar har spisar och husgeråd delats ut. Nu diskuteras mer varaktiga förbättringar med stöd för bl a utbildning, småföretagande och hantverk. 

- Även om fonden visat en del brister är den ändå det första positiva som hänt denna folkspillra i skenet av hur de behandlats av de chilenska samhället i över hundra år. 

Och det skulle alltså kompensera de negativa konsekvenserna av de planerade dammbyggena? 

- Ja! Jag har träffat många pehuencheindianer som kommer drabbas av Ralcodammen men ändå har stora förhoppningar på den. Men indianernas kultur hotas inte bara av kraftverken. Den har varit hotad under många år och inte mött någon förståelse från resten av det chilenska samhället.