Urfolken är sällan representerade på de nivåer i samhället, där beslut rörande deras framtid fattas. Den egna samhällsorganisationen grundad på egna traditioner, är av central betydelse för folkets och för kulturens överlevnad. Trots ILO: s konvention 169 för stamfolk och urfolk (1989), inrättandet av Permanent Forum för Urfolkens rättigheter inom FN-systemet (2000) samt Urfolksdeklarationen (2007), är det långt kvar till ett reellt självbestämmande. Den utveckling som hittills skett i samverkan med ickestatliga organisationer äventyras genom nya prioriteringar inom biståndet. Därmed riskeras inte bara urfolkens fulla deltagande i demokratiska processer i de länder där man bor och lever, utan även hela kulturens överlevnad. Tre föreläsare skall berätta om sina respektive organisationer och sitt arbete med internationell solidaritet: Jorge Calbucura, Greta Kaddik och Claus Oreskov