Centro de Documentación Mapuche Documentation Center
Öppet brev till Chiles president, liksom till den chilenska, samt internationella opinionen 
oktober, 2002

english / castellano / deutsch / italiano / francais
 

Herr Ricardo Lagos Escobar

President i Chile

Presidentpalatset La Moneda, Santiago de Chile

 
Vi som härmed vill framföra vårt budskap är personer med ursprung i olika länder, representanter för en mångfald yrken inom de akademiska, politiska och kulturella sfärerna. Oaktat de bakgrundsmässiga skillnaderna står vi enade avseende intresset för det historiska arvet och mapuchefolkets aktuella belägenhet i Chile och Argentina.

Det som ytterst föranleder oss att adressera Er genom detta brev är kopplingen mellan mapuchefolkets historia och det chilenska folkets motsvarighet. Vi har följt bygget av vattenkraftverket "Hydroélectrica Ralco" i Chiles åttonde region, genom såväl nationell som internationell media, samt våra kontakter med mapuchefolket. Vi vill poängtera den oro vi hyser inför denna situation.

Herr president, vi vill påminna Er om att mapuchefolket gav den samlingsregering Ni representerar stöd i hopp om social förbättring. Efter tre mandatperioder av samlingsregeringen "la concertacion" finner vi i dagsläget den första vattenverket ( Central Pangue) längs Bío Bío floden. Den transnationella företaget ENDESA (Empresa Nacional de Electricidad S. A) har även initierat bygget av den andra vattenverket Ralco. 70 procent av sopavfallet för den nionde regionen i Chile har utlokaliserats i närheten eller direkt på mapuchemark. Över tvåhundra mapucheinvånare är inbegripna i rättsprocesser på grund av olika markrättsfrågor och befinner sig i flera fängelser runt om i landet, liksom ett tjugotal politiska ledare har tvingats att gå under jorden.

Med särskilt beaktande av Er ämbetsutövning, omvandlades förnhoppningen i ett historiskt krav: - Inga fler fördrivningar från mapuchejord! Emellertid är en förutsättning för byggandet av Ralco omlokaliseringen av mapuche-pewenche folket. Omkring 400 mapuche-pewenche från grupperna Quepuca-Ralco och Ralco-Lepoy har blivit deporterade långt bort från sina ursprungliga bomiljöer, från sina förfäder och sin historia. Icke desto mindre vägrar en grupp kvinnliga mapuche-pewenche att överge sina marker och under de senaste åren har de - medelst olika politiska verksamheter på både ett nationellt och internationellt plan förfäktat sin rätt att leva och dö på sina förfäders mark.

Vi ämnar framhålla följande: Den 5 april offentliggjorde ekonomiministeriet i Chile beslutet som utgör "La Comisión de Hombres Buenos". Detta villkor stipulerades av Endesa under angivande av det fastslagna i de förändringar som infördes 1982 i " Decreto con Fuerza de Ley N? 1 del Ministerio de Minería" rörande ramlagen om elektriska tjänster. Härvidlag måste uppmärksammas att det är fråga om ett olagligt dekret, eftersom det har sitt upphov i en så kallad de facto-regering, vilket diktaturen under Pinochet var.

Ett tjugotal omstridda arvegods i byggnadsområdet av vattenkraftverket Ralco kommer att regleras av nyssnämnda kommissionen. Den eventuella konfiskationen av åtta av dem innebär en tillspetsning av konflikten mellan den chilenska staten och mapuchefolket. De "goda männen" i kommissionen är lagligen berättigade att suspendera de berördas juridiska och politiska rättigheter. Dessa "goda mäns" uppgift består i att värdera arvegodsen och att meddela Endesa hur ska gå tillväga för att avvika från betalningsordningen. Avsikten är att på detta sätt försäkra sig om deportationen av medlemmarna tillhörande mapuche-pewenchefolket.

Beslutet och förfarandet är olagligt och politiskt sett stötande. Det är olagligt därför att det strider mot Lagen om ursprungsbefolkningar (antagen av ett demokratiskt utsett parlament), vilken lag postulerar att "ursprungsbefolkningarnas jord får icke bli försålda, beslagtagna, pantsatta, eller förvärvade medelst preskription, förutom med tillåtelse av "la Corporación de Desarollo Indígena" (Conadi), och som inte kan påverka urinvånarnas boplatser eller den mark som de tränger för sin överlevnad". Likaledes olagligt är det nämnda därför att det strider mot 1997 års beslut av Nationella kommissionen för miljön (Conama) vilket fastslog att verkställandet av Ralco-projektet inte var skäligt eftersom de berörda inte frivilligt hade godkänt att bli relokaliserade. Det fastslogs nämligen däri att det som gavs i gengäld för domänerna skulle godtas av Conadi. Till dags dato har detta rekvisit inte uppfyllts, eftersom Conadis godtagande inte har ägt rum.

Under Er valkampanj för presidentposten i Chile, betonade Ni behovet av att "förklara för pewenchefolket att Chiles framsteg likaså var det för dem". Idag bevittnar vi mapuche-pewenchefolkets avvisande av det utlovade "framsteg och utveckling". Detta har sitt ursprung i en vida spridd uppfattning i ursprungsbefolkningarnas rörelse, vilken i denna annalkande sort av "framsteg" ser ett tydligt hot mot etnicitet och ekologi.

Pewenchekvinnorna från Bio Bios motstånd påbjuder oss att begrunda: vilket framsteg? Vem bestämmer målet med detta framsteg? Varför inte en nationell debatt? Varför lyssnar man inte till de alternativa utvecklingsförslag vilka lagts fram av ekologister och mapuches? Om man vill överträffa de utvecklade länderna, varför inte även överträffa även deras miljöpolitik?

Deportationen av pewencehkvinnorna från Bio Bio släcker mapuchefolkets förhoppningar, liksom desamma hos de som identifierar sig med deras sak, nämligen att delta i en utveckling med demokratiska förtecken, demokratiskt förankrad och som demokratiskt respekterar ursprungsbefolkningar.

 
När vi nu offentligen uttrycker vårt förskjutande, finner vi detta bäst tolkat i följande ord av Carlos Orlando Lincomán, Lonco Mayor del Consejo de Caciques de la Buta Hauapi Chilhue (hövding): "Våra pewenchebröder är i sin fulla rätt att strida för att försvara sin heder och sitt territorium och de mottar all kraft från Chao Ngechen (den Stora Skaparen). Chao Ngechen ger det till pewenchesystrarna och visheten erhåller de från Ñuke Mapu (Moder Jord). Detta är bevisat i dess omdöme, i bevarandet och i modet som de har uppbådat i försvarandet av livet, ekosystemet, samt urininvånarnas heder. Vittnen härtill är Chile och världen."

Nej till den etniska deportationen
Nej till folkmordet