Centro de Documentación Mapuche Documentation Center
Dagens Nyheter Tisdag 11 september 2001

Chile måste upphöra med förtrycket av mapuches
Den chilenske presidenten har chansen att bli en progressiv statschef, enligt skribenten.

Jorge Calbucura

Inom kort kommer den chilenska presidenten; Ricardo Lagos till Sverige, inbjuden att delta i en konferens för "progressiva statschefer". Jag vet inte vad som är progressivt hos honom. Lagos företräder nämligen en stat som i stor utsträckning förtrycker sin egen ursprungsbefolkning; mapucheindianerna.

Den 7 augusti sökte fyra ledare för mapuchefolket politisk asyl på svenska ambassaden i Santiago, Chile. Som framgår av brevet som mapuches politiska ledare lämnade till svenska ambassadören Arne Rodin känner de sig hotade och förföljda och anklagar den chilenska regeringen för att inte respektera mapucheindianernas konstitutionella rättigheter och internationella konventioner om ursprungsfolkens rättigheter. Att indianer i Chile känner sig hotade och diskriminerade i dagens Chile, är inget nytt; men att detta görs på en sådan nivå att dem känner sig tvungna att söka skydd hos internationella myndigheter visar att situationen har förvärrats.

Dessvärre fick de ingen asyl - något som borde vara bestickande för Sverige - och deras liv svävar fortfarande i livsfara.
Mapucheindianerna lever idag under mycket svåra sociala och ekonomiska förhållanden. Totalt lever ungefär en och en halv miljon mapucheindianer i Chile. En fjärdedel har trängts in i överbefolkade reservat och resten är utspridda i byar och städer runt om i Chile. De indianer som lever i reservat har inte tillräckligt med jord för att klara sin egen försörjning.

Och president Lagos och den chilenska staten gör inga genomgripande försök att lösa mapuchefamiljernas behov av jord.

Många av mapuches lever på en dollar om dagen - alltså i extrem fattigdom. Fattigdomen och dagens svåra situation är resultatet av Pinochet och militärdiktaturens (kuppen var 1973) indianfientliga politik. 1979 omvandlades mapuchereservaten till privat egendom d v s man delade reservatområden till små jordlotter - i strid mot mapuches ursprungliga levnadssätt. Den militära administrationen överlät med mycket generösa villkor all konfiskerad mark till skogsföretag -under kontroll av mäktiga ekonomiska grupper- för att kalhugga urskog och i dess ställe plantera tall och eukalyptus. Efter demokratins införande har dessutom det kontroversiella Bio Bio-projektet; byggandet av de sju kraftverken i Bio Bio, genomförts på mapuchefolkets heliga flod. Det sistnämnda har häpnadsväckande nog skett med de svenska skattebetalarnas pengar eftersom finansieringen delvis skett med bistånd från Sida.

Denna exploatering har gjort att chilenska skogsbolag numera äger två miljoner hektar mark varav en stor del i mapucheområdet - d v s fyra gånger så mycket som alla mapuchereservat tillsammans. Ett exempel: i en av Chiles fattigaste kommuner, Tirua, är 70 procent av invånarna mapucheindianer, men 60 procent av marken ägs av skogsbolaget Mininco. Enligt lagen betalar inte skogsbolaget kommunalskatt - så ingenting av exploateringarna tillfaller mapuches, bolagets tall- och eucalyptusodlingar medför en omfattande miljöförstöring och ytterst få får anställning inom denna industri. Mot detta protesterar mapucheindianerna; man ockuperar skogsbolagens mark och sätter ibland eld på plantagens plantor.

Dagens mapucheindianers bedrövliga situation är ett historiskt faktum där den chilenska staten bär det största ansvaret. När Chiles president Ricardo Lagos landar i Sverige med den högklassiga titeln "progressiv statschef" skulle det vara intressant att veta när de mapuchepolitiska fångarna - som för närvarande sitter fängslade - kommer att släppas fria, när förföljelsen av mapucheindianernas politiska ledare upphör, när pinochetsregimens antiterroristlagar ska sluta att tillämpas och när den chilenska staten tänker underteckna ILO-konventionen 169 om ursprungsbefolkningens rättigheter. Vidtar inte Lagos dessa åtgärder är jag rädd för att konfrontationerna mellan rovgiriga företag och en repressiv chilensk statsmakt å den ena sidan och ursprungsbefolkningen å den andra att öka. Varje progressiv statsledare borde känna oro inför ett sådant framtidsscenario.